~ * Sara Mitt i Livet * ~

Mmmm hummersås, finns det plats för en till?!

2005-11-29T11:08:00.000-08:00

Nuuuu FLYTTAR jag!

Haha, jaja, jag antar att det bara är mina kära systrar som fattar humorn, men men ;)

Här hittar ni mig iaf i fortsättningen:

http://sara81.wordpress.com/

Och jag lovar att jag ska försöka hålla mig där nu! Inga fler flyttar på lååång tid =D

Kändiskåt till tusen!

2005-11-17T13:10:00.000-08:00

Happ, snart är det helg igen. Fasen vad fort den här veckan har gått!
Snart är det första advent oxå =) Mysigt!

Förra helgen var en toppenhelg, trots att det var fars dag och allt.

I lördags packade jag, tidigt tidigt på morronen, bilen full med godsaker och presenter och åkte hem till mamma och syrrorna. Väl där hjälptes jag, Jonna och Sanna åt med att fixa iordning en lyxig brakfrukost, á la hotellstyle =D Sedan smög vi ner till mammas sovrum och klämde i med "Ja må hon leva" för full hals!

Älskade mamsen fyllde 48 år! =)

Vi hade bla gått ihop och köpt ett presentkort på Wilmas, en bubbelpoolsafton för fyra personer (vilka tre personer hon får ta med sig är väl kanske inte allt för svårt att lista ut, hehe). Vi hade även fixat ihop en lyxig presentkorg med champagne och diverse andra goosaker som hon fick tillsammans med presentkortet =)

Efter skönsång (??) och presentöppning intogs och avnjöts lyxifik hotellfrulle till levande ljus och stämningsfull musik. Alltihopa avslutades naturligtvis med tårta, ingen födelsedagsfrukost är ju komplett utan tårta! Så enkelt är det =D

Mitt på dagen tog vi oss ner på stan där mamma och farmor bjöds på lunch på nya stället News (absolut rekommenderat till alla Umeåbor!). En modevisning/dansshow hann vi även med innan kosan styrdes hemåt igen. Lite problem med ljudet hade dom nog...tyvärr... Stackars farmor klagade på att det var så högt och det måste jag ju faktiskt hålla med om. Tur att våran lilla farmor är så kort att hennes huvud hamnade ungefär i höjd med alla andras armbågar, det måste ju ändå ha dämpat ljudet lite kan man tycka! ;)

På kvällen var det dax att uppsöka Norrlandsoperan för att se Bounce Live! =D
Så häftigt! Du vet att en show är bra när 1) du vill aldrig att den ska ta slut, 2) du känner dig lite sådär raspig i halsen av att du skrikit så mycket, 3) din händer vibrerar av att du klappat så mycket! Alla tre kriterier uppfylldes mer än väl!

När David Dalmo skakade skinkorna endast iförd stringkallingar, då visste inte jublet några gränser i publiken! Nu är det ju iof totalbevisat att ingen, absolut INGEN är het i stringkallingar...men fasen, kallingarnas innehåll var det ju inget fel på! YAM! ;)

Efteråt köpte lillasyster Sanna DVD:n med showen och lyckades även få den signerad av sex av sju Bouncare =) När de tre hetaste grabbarn dök upp och jag och Jonna med gemensamma krafter puttade Sanna rakt in i deras famnar för ett kort, ja då var det riktigt härligt att än en gång få känna sig som en äkta fjortis, haha.

Fnittrandes i massor och kändiskåta till tusen, jajjemänsan, det beskriver nog The Charmed Ones i lördags kväll! HAHA

Men vaddå, killarna är ju heeeta! Lite kan man väl få dregla iaf ;)
(Tur att Emanuel var i Sthlm och inte kunde följa med på showen...för han skulle nog mest ha fått gå omkring med en hink under min haka för att fånga upp salivsträngen som konstant hängde där, *ASG*)

När vi, spralliga till tusen, kom hem igen så lagade vi middag och korkade upp några flaskor vin. Resten av kvällen skrattade vi och hade det trevligt tillsammans =)

På söndagen var det ju som bekant Fars Dag (något som inte går att missa i det här landet...med tanke på hur mycket det skyltas om olika presentförslag). Dagen blev dock inte så tung som jag hade trott...
Många timmar gick åt till att titta på gamla kort.
Många minnen...många fina och underbara minnen!

På onsdag ska jag till IKEA - woohooo! =D

3 månader...

2005-11-17T13:01:00.000-08:00

Idag är det tre månader sedan du valde att lämna oss

Tre ynka månader...det känns som du varit borta i en hel evighet...
Tre hela månader...det känns som att du nyss var här...

Du har lämnat ett hål i mitt hjärta och jag saknar dig mer än ord någonsin kan beskriva

Älskade, älskade pappa

EFIT 5/11 -05

2005-11-07T07:56:00.000-08:00

Jajjemänsan, så var det då dax för Ett Foto I Timmen!
Tjohoooo! =D
De senaste två gångerna har jag totalmissat...kanske inte så konstigt med tanke på allt som hänt... Men den här gången var jag på G med mobilkameran i högsta hugg! =D

Förresten...är det nån som kan tipsa om en bra digitalkamera (inte allt för fancysmanchy...sådär vanlig bara), kring 4000-5000 kronorsklassen kanske? Jag kan absolut ingenting om kameror och skulle nog kunna köpa vilket skit som helst...hrmmm :/ (helluuu jag är ju stamkund på TV Shop! Det säger väl allt! HAHA)
Men jag vet ju att det finns många där ute som är duktiga på det här med fotografering och som kanske kan komma med några tips! =)

Jaja, då kör vi igång då!

9-tiden
Vaknar strax före nio, men orkar inte kliva upp på en gång. Ligger kvar och njuter av lördagskänslan en stund istället =)

10-tiden
Plikten som hundägare kallar, så efter en gröttallrik och en liten stund vid datorn är det promenad som gäller. Äntligen lite sol!! Så underbar härligt väder =D Soligt och jättevarmt! Man skulle aldrig i livet kunna gissa att det är november! Inte här i Umeå iaf. Härligt härligt!

11-tiden
Hurtbullig som jag är (ööhhh??) skuttar jag glatt upp på min nya Gazelle Freestyle XL (en otroligt hipp och cool grej - från TV Shop, vad annars??!! hehe). Det är faktiskt premiärträning på den och det visar sig vara lika roligt som det ser ut på tv =D Mycket nöjd!
Fördriver tiden genom att titta på ett OC-avsnitt, vilket får träningen att gå väldigt snabbt =)

12-tiden
Efter träningen är det dax för lunch och eftersom jag känner mig så ooooerhört kreativ idag får det bli en färdig Weight Watcherslåda. Vegetarisk moussaka! Ser ju inte direkt lika smarrigt ut i verkligheten som det gör på kartongen...hmmmm...men gott var det iaf! Till efterrätt slinker visst två pepparkakshjärtan ner oxå. Varför äter man inte pepparkakor året om för?? Dom är ju såååå goda! Och dessutom inte allt för farliga ur pointssynpunkt...eller ja...nu skulle ju jag iof kunna sätta i mig hela burken eftersom dom är så goda...och då smiter ju pointsen snabbt iväg ;) Men om man bara tar två så är det ju helt okej!

13-tiden
Efter dagens hårda motionspass (ja tro mig, min stackars kropp fick nog en chock!) med både långpromenad och Gazellspringning, är jag i stort behov av en dusch. Eller ja...nog skulle jag väl kunna gå resten av dagen i mina småluktande träningskläder oxå...men...jag vill ju inte att omgivningen ska behöva lida allt för mycket, omtänksam som jag är ;)
Blir en lång dusch idag...nästan en timme... Det är av någon anledning alltid så många tankar som kommer när jag står just i duschen...många tankar och många tårar. Antar att det beror på att jag inte har nånting annat att fokusera sig på just där och då...det är bara jag och det som surrar i mitt huvud.

14-tiden
Så var det dax att sätta på ansiktet då (återigen för omgivningens skull...jag menar okej att det är Alla Helgon och så...men vad tusan, jag vill ju inte skrämma kvarterets barn ALLT för mycket ändå, hehe).

15-tiden
Pratar med både syster Sanna och lilla mamsen i telefonen en stund. Gör upp lite planer inför kvällen.

16-tiden
Slänger ihop en tidig middag, eftersom vi ska åka vid fem.
Ingen lyxmiddag den här lördagskvällen direkt... Grönsaker, köttbullar och stekt potatis. Men men, det slinker ju ner iaf och det är ju huvudsaken ;)

17-tiden
Underbara mamma kommer och hämtar oss med bilen =)
Nya glajjer dagen till ära! Mycket snygga - absolut godkända mams!

18-tiden
Vi styr kosan mot stadskyrkan.
Vi har aldrig varit en familj som gått i kyrkan...om det inte har varit något speciellt, typ bröllop, dop, osv... Men ikväll är det en speciell minnesstund för alla som förlorat någon närstående. Namnen på de som gått bort under året läses upp...alltså även pappas...
En enormt fin stund i kyrkan, som dessutom leddes av "våran" präst. Alltså hon som hade hand om pappas begravning. Verkligen en underbar person som har förmågan att sätta ord på exakt de tankar som surrar i ens huvud.
Det var nästan 140 namn som lästes upp och inför varje namn ekade pappas namn i mitt huvud. Hela jag var på helspänn och jag kände magkatarren vrida om som en kniv i magen. När prästen väl läste Karl Gustav Erland Olofsson gick en våg genom hela min kropp, trots att jag tycktes vara så förberedd. Jag kan fortfarande inte tro att det är sant...jag vill inte!
För andra gången den här dagen rann tårarna...men det fanns ändå en varm känsla inombords. Det var så fint med alla ljus och alla människor som alla var där av samma anledning.

19-tiden
En smått rödmosig Sara och en söt Emanuel är på väg från kyrkan till bilen, för att åka vidare till minneslunden där pappa ligger.

20-tiden
Redan på parkeringen förundras vi över alla ljus som lyser upp hela kyrkogården. Så otroligt vackert! Jag har tidigare aldrig haft någon anledning att besöka en kyrkogård under Alla Helgonahelgen och därför heller aldrig upplevt något som detta tidigare.
En kyrkogråd kan lätt kännas lite kuslig på kvällen när det är mörkt...men absolut inte den här kvällen! Vilken värme och vilken känsla. Jättevackert!
Vi tänder varsitt ljus i minneslunden och står där ett tag och bara håller om varandra. Pratar lite och håller om varandra lite till. Tårar blandas med skratt. Det känns skönt...

21-tiden
På vägen hem kräver några delar av familjen att ett stopp görs på Max, för att fett och kolhydrater ska kunna intas i mängder. Jag, however, var stark och höll mig till en lightläsk, trots att magen envisades med att kurra lite...hade faktiskt bara 2 points kvar och då fanns det absolut ingen plats för Maxmat! Inget fettkoma för Sara inte! =D

22-tiden
Skickar iväg min ooooerhört heta sambo på Halloweenfest! Haha, så läcker alltså! ;) Min lilla goding.

23-tiden
Resten av kvällen spenderas framför min kära, kära laptop. Surfar runt på alla favoritsidor och har det allmänt lugnt och skönt =) Sen är det gooonatt!

Tja, det var väl att jag hade att bjuda på den här gången. Vid nästa EFIT har jag förhoppningsvis lyckats införskaffa en riktig kamera, så det blir lite högre kvalla på bilderna =)

Chillisittning =D

2005-11-04T23:22:00.000-08:00

Jajjemänsan, i lördags var det dax att leva lite studentliv!
Jag är ju numera en hårt arbetande yrkeskvinna (mmmm japp!), så det var med stora förväntningar jag såg fram emot kvällens bravader =)

Planen var att jag och Sanna skulle käka middag hemma hos mig och Emanuel, för att sedan bege oss till sittningen när eftersläppet började.

Jonna och hennes kompisar däremot var även med på själva sittningen, utklädda till Zorro - i ett desperat försök att få billigare drinkar i baren ;)

Även min käre sambo befann sig i festligheternas centrum redan tidigt på kvällen...kanske ganska givet, då han var med och ordnade hela spektaklet!

Och nej, Emanuel är INTE utklädd, det är bara hans vanliga festutstyrsel. Tro det eller ej ;)
Är man inte student här i Umeå är det kanske lite svårt att förstå...haha.

Anywhooo! Jag och Sanna lagade lite god mat, drack lite goda drinkar (prova att lägga en vanlig Cube i frysen ett tag och drick sedan i ett fint coctailglas med nån häftig garnering - vips värsta partydrinken!), spacklade fast ett lager "vackerhet" i fejsen och shakade våra rumpor till diverse mer eller mindre häftiga partylåtar (hur Jimmy Janssons "Gung-gung-gunga" hamnat på min partyskiva...det är för mig ett mysterium!).
Ja, vi hade det riktigt kuligt med andra ord =D

Vid niotiden fick vi dock lov att slita oss från den festuppvärmda lägenheten för att ge oss ut i ruskvädret. Kosan styrdes mot Fysikgränd 3G där eftersläppet nu var i full gång!

Trots att klockan egentligen inte var mycket när vi kom dit var partajet redan i full gång och några hade, i sann studentanda, redan däckat i hörnen... Mmm allt var som det skulle med andra ord! ;) haha

Jonna blev SÅ glad när vi kom - The Charmed Ones var åter en komplett trio! ;)

Zorrokostymen byttes snabbt bort, vilket nog var ett smart drag... Även om jag iof tyckte att mustachen var ganska så het ;) *ASG*

Tjaa...som ni ser på bilderna var vi alla tre ganska i gasen redan vid den här tidpunkten på kvällen...och värre blev det... Mer för vissa än för andra... Ehhh hrrrmmmm... jooo... USCH och FY!

Många drinkar blev det - dom slinker ju lixom ner så lätt när andra bjuder!
Det är farligt att ha en sambo med så många generösa kompisar...härligt härligt, men farligt farligt!

Kvällen innehöll det mesta som ett riktigt studentkalas ska innehålla:

* Goda drinkar
* Glada människor
* En vampyr...
* Lite gammal hederlig spanking med Zorrosvärd och skärp!
* Däckade overallmänniskor i hörnen
* Lång toalettkö
* En skum kille som hela kvällen försöker locka in alla tjejer i bastun...ehhh??
* Karlar i kilt! YUM! ;)
* Caps-ringar
* Coyote Ugly-dans på bardisken!
* Tvångshångel
* Kärlekstrubbel
* Tequilarace (även om Jonna stod för det mesta av racandet!)
* Sunkiga men sköna soffor
* Totalt underbara systrar! <3>

Jag har dock fått förklarat för mig att andra faktiskt genomförde en vaken efterfest...även om jag tvivlar på om det verkligen stämmer i Jonnas fall?? ;)

Några ynkliga timmar senare (varför varför VARFÖR kan man aldrig få soooova länge efter en partynatt?!) rumlade jag ur sängen och blev lite halvt förskräckt över hur håriga ben Jonna och Sanna fått över natten! =/ Tog några skräckfyllda sekunder innan min, några hjärnceller fattigare, hjärna verkligen förstod att det inte var mina kära systrar som snarkade i sofforna, utan två av Emanuels kompisar. Systrarna låg istället i gäst-/datarummet - inte alls lika håriga som jag först trott!

Inte förrän framåt kvällen kunde jag släppa taget om toalettstolen... Har väl aldrig i mitt snart 25åriga liv varit så dålig! Jag måste bestämt ha ätit nåt mycket olämpligt! Nåt annat kan jag absolut inte tro... ;)

Under de stunder jag faktiskt lyckades släpa mig ut från toaletten låg jag platt på golvet med benen i högläge...allt annat var strängt förbjudet enligt min mage...

Ja...vad annat kan jag säga än: Det är ju skönt att man inte är student längre! HAHA

Jag fick låna en ängel...

2005-10-23T14:53:00.000-08:00

Du lämna allting vind för våg,
många undra, ingen såg
nåt riktigt skäl till ditt farväl

Be mig inte att förstå
hur du kunde göra så
En del av mig försvann med dig

Mina minnen kommer och går
Några bleknar för varje år
Andra känns så starka som om allt var igår
Mina minnen är det jag har
Och alla frågor utan nåt svar

Kanske kommer jag en dag kunna acceptera ditt beslut, men hur ska jag någonsin kunna förlåta? Förlåta att du lämnade oss...

Det var så fruktansvärt onödigt...

Tänkt du inte på allt du nu missar?

Älskade lillasysters student
Julaftonsmorgon i stugan
Mammas 50årsdag
Dina barnbarn

Resten av våra liv!

Jag skulle ge vad som helst för att veta vad du tänkte när du satt där i skogen...

Förstod du inte att vi inte skulle vara samma familj utan dig?
Förstod du inte att du tog en del av mitt hjärta med dig när du gick?
Förstod du inte vilket tomrum du skulle lämna efter dig?
Förstod du inte att ingenting någonsin skulle kunna vara bättre än att ha dig här?
Förstod du inte att dina barnbarn aldrig nångonsin skulle få lära känna sin morfar?
Förstod du inte hur mycket vi älskar dig?

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
i varje andetag

Du togs bort från mig
alldeles för tidigt

Jag fick låna en ängel
för en stund

Du gav mig allt
ett hjärta kan
Du lever kvar i mig
så länge livet ger mig tid

---------------------------------------------------------------------

Jag har absolut ingen koll på hur många som läser här, men som ni märker har det varit lite tomt här på sista tiden. Känner bara att jag inte har någon ork att uppdatera just nu. Ofta går jag och tänker på vad jag vill skriva, men när jag sedan väl sätter mig vid tangentbordet, då tar det stopp...

Jag vill skriva, jag mår bra av att skriva.
Men jag skriver för min egen skull, inte för någon annans... Så just därför blir det lite ojämt med uppdaterandet.

Tyck synd om mig! ;)

2005-10-11T14:38:00.000-08:00

Hemma från jobbet idag med ett huvud som känns ungefär som en köttbulle...
Jag har ju hört att första terminen man jobbar på dagis är värst, för då är man i pincip konstant sjuk...och det verkar stämma ganska bra. Har egentligen gått med ont i huvet, snorig näsa och svidande ögon hela hösten... Men nu har det iaf brutit ut ordentligt. Ganska skönt ändå =)

Nu tillhör ju jag dom som får asdåligt samvete så fort dom är hemma från jobbet.
Om jag nån gång skulle få för mig att sjukanmäla mig bara för att jag var för lat för att gå till jobbet...ja då skulle jag nästan kunna sätta en hunka på att jag skulle få magsjuka enbart av dåligt samvete!

Men vad tusan, jag orkar faktiskt inte springa efter en massa ungar när jag knappt kan andas... Så jag gör mig bästa för att inte låta det dåliga samvetet ta över. Har iaf ringt till jobbet och hört så dom klarar sig (för jag är ju så enoooormt oumbärlig, bara så ni vet! HAHA).

Var i Sthlm i helgen =D Alltid kul!

Emanuels mamma fyllde år i fredags och vi bestämde oss för att åka ner på torsdagkväll och överraska henne =) Det blev riktigt lyckat för hon blev SÅ glad och totalt paff!
Det är roligt att kunna göra andra människor glada =D

På lördagen fick Emanuel köra mig till Täby Centrum, där jag med lätthet spenderade några timmar för mig själv...och även några hundra...ehh oki, tusenlappar ;) hehe. Shopping är underbar!

Lyckades faktiskt köpa hela två par jeans, två tjocka mysiga tröjor, en bolero (ett plagg jag förut knapp kunde titta på...eftersom det var så fuuult! Men hey, it has grown on me!) och en tunikaliknande grej.
Plus lite smågrejer oxå, såklart. Ingen shoppingtur är ju komplett utan en påse med smågrejer!Smycken, hårsnoddar, lite smink...ja, ni vet =)

Näe, ska väl ta och släpa mig till soffan och kolla om det visas nåt vettigt... Annars har jag ju alltid två avsnitt av OC som jag inte sett än. Får nog bli ett litet OC-maraton tror jag =)

Snoriga pussar på er! (myspys, jag vet, hehe)

Det märks att du inte är här längre...

2005-10-04T08:26:00.000-08:00

Nu finns det ingen som trycker upptaget på mobilen när jag ringer och sen ringer upp själv, bara för att jag inte ska göra av med pengar i onödan...

Nu finns det ingen som frenetiskt viftar i fotöljen när någon pratar under Jeopardy...

Nu finns det ingen som plockar sopsäcksvis med kantareller och häller ut på köksbordet hemma för rensning...

Nu finns det ingen som lyssnar på radio, tittar på tv och läser tidningen - samtidigt...

Nu finns det ingen som ringer "bara för att höra min röst"...

Nu finns det ingen som tar med oss på Björklövens matcher längre...

Nu finns det ingen som med stolthet i blicken berättar historien om när jag gjorde entré i Kodaks VIP-rum, om och om igen...

Nu finns det ingen som skrattar så man tror det är åskan som mullrar...

Nu finns det ingen som stolt säger "Tja, vad kan man egentligen vänta sig, med såna gener?!" när man gjort nånting bra...

Nu finns det ingen att köpa present åt den 5/10 varje år...

Grattis på födelsedagen pappa - jag älskar dig nu och för alltid

Saknar dig bara...idag mer än någonsin...

Emotionell berg-och-dalbana...

2005-10-01T14:37:00.000-08:00

Herregud...man skulle kunna tro att jag är gravid eller nåt (nej, det är jag inte) så som mitt humör svänger från dag till dag... Men vad vet jag? Det är säkert normalt under de omständigheter som råder...och har rått sen den där hemska kvällen i augusti...

Igår var den pissig dag... Ni vet, en sån där dag då det känns som att man ska börja storböla bara nån petar på en...

Hade lovat Emanuel att följa med honom på en fest, en liten stund, eftersom en av hans kompisar tagit examen. Jag var verkligen inte sugen, men eftersom vi skulle gå på bio efteråt så följde jag ändå med...vi skulle ju bara stanna typ en halvtimme...

Men blä, jag hatar verkligen att sitta på en fest och känna mig totalt anti allting och dessutom inte känna någon, när alla andra känner varandra. Självklart hade jag ju E, men ni fattar vad jag menar...

När det efter en stund dök upp några av Emanuels andra kompisar, som jag känner fick jag den konstigaste kommentaren slängd i ansiktet... Av en person som annars brukar vara så himla trevlig och lugn...

X - Tjenare! Hur är det med dig då?
Jag - Hej hej! Jorå det är väl bra (man har ju inte direkt nån lust att börja dra upp att: nej vet du, idag har jag en skitdag och vill bara ligga hemma i sängen och grina...när man är på fest...)
X - Har du kommit över det som hänt än då?
Jag - Ehhh?? Kommit över? Kommer man någonsin över en sån här grej?
X - Jamen det är väl klart att man gör!

Jag tittade bara på honom...och vände mig sedan bort...

Kanske är det jag som överreagerar... Men INNAN jag skulle gå fram till en person, (som jag inte känner speciellt väl) som precis förlorat en närstående och ställa en sådan fråga och sedan med hånfull ton svara att det är väl klart att du kommer över att h*n är död.

Till saken hör dessutom att den här killen under senaste månaden inte kunnat delta i några aktiviteter eller liknande på Campus, pga att han varit för deppad... Tjejen han är kär i hånglade nämligen med en annan kille på en fest... (jag vet, det är som på högstadiet!).
Det SISTA jag vill är att folk ska tycka synd om mig! Men va FAAN! Nog är det väl ändå värre när en persons förälder dör, än när en person man inte ens är ihop med hånglar med nån annan?
Och så kommer han med en sån jävla kommentar...

Näe, en bajsdag var det verkligen igår!

Efter festen var vi iaf på bio och såg Crash. Vilken film! GRYMT bra kan jag bara säga! Alla borde se den. Verkligen en film som tar tag i en och får en att se världen ur en lite annan synvinkel...

Så japp, dagens filmtips är alltså Crash! =D

Dagens ytlighetstips är annars lippglosset Silk Gloss från MaxFactor! Ahhh wonderbart! Aj LAV IT! Har nu inhandlat tre olika färger ;)
Jag älskar verkligen läppglans och har ett helt kavalleri i badrumsskåpet, hehe, men det här är lugnt det bästa jag stött på hittills!

Man blir ju lätt väldigt uttorkad på läpparna när man använder läppglans och får stryka på mer hela tiden. Men här kommer alltså räddningen =D Silk Gloss innehåller typ samma grejer som lypsyl gör, vilket gör att läpparna inte bara ser helt glamouriga ut, utan även känns mjuka som honung =)

Och nej...jag jobbar INTE för MaxFactor, även om man skulle kunna tro det! Haha

Ja, idag är, som ni kanske märker, en bra dag! Glad och pigg, till skilland mot igår =D

Ikväll ska jag göra Åses Ungerska kycklinggryta (www.viktig.org) och bjuda lilla mamma på =D Har läst att den ska vara helt gudomligt god, så nu är förväntningarna höga :P

Till sist skickar jag en stärkande PUSS till min lilla älskling Sanna, som hade sig ett litet fylleslag igår/inatt. Haha, gumsan min! Vi har alla varit där och om ett tag kommer du bara att skratta åt det, precis som åt Yran ;) hihi. Love you bäjby!

Konsten att stångas!

2005-09-28T06:39:00.000-08:00

Hmmm...känns på nåt sätt som att jag måste förklara det här med att stångas litegrann ;) haha
Låter ju helt galet för den som inte är uppvuxen i vår familj, inser jag ju när jag själv läser igenom mitt senaste inlägg ;)

Det är iaf så att när vi var små (ehhh oki, om sanningen ska fram så gör vi ju det tydligen lite då och då även nu i vuxen ålder) brukade vi stångas i vår familj (fråga mig för guds skull inte VARFÖR eller HUR vi kom på det! För det har jag ingen aning om... Antagligen nåt tok som pappa hittat på, haha)

Iaf går det till så att man sätter pannorna mot varandra och sen trycker man bara allt man har! Den som först ger sig pga smärtan, den förlorar. Ganska enkla regler faktiskt ;)
Jag är då familjemästare i denna eminenta gren, eftersom min panna är utrustad med ett slags horn. Nej nej, det ser inte så hemskt ut som det låter (alla som sett mig både på kort och i verkligheten vet ju att jag faktiskt inte ser ut som en enhörning...eller en noshörning om man hellre vill göra den liknelsen...hrrmm..). Mitt pannben har väl helt enkelt växt lite konstigt...på nåt sätt...så det är lite upphöjt hela vägen mellan hårfästet och näsan... Svårt att förklara! :P

Sedan min käre sambo upptäckte mitt horn visar han stolt upp mig på alla fester. Det är ju inte alla grabbar som har en tjej som kan stånga ner vilken kille som helst. Herregud, jag skulle fasen vara stolt jag oxå om jag var han! HAHA

Oh lord...humor på hög nivå idag märker jag!

Imorron är det dax för första riktiga föräldramötet på jobbet... Inte nervös än, men jag lär väl bli det när jag står där med 20 par föräldrar stirrandes...krävandes pedagogiskt invecklade temaarbeten och blöjbyten... Jojomänsan, vi får väl se hur det blir med det ;)

Jo just ja! Har varit och bokat tid på Koskelas ögonklinik. Ska göra en förundersökning för att kolla om jag kan operera mina ögon.
Jag har haft glasögon sen jag gick i trean och ser verkligen skitkasst! Så det har alltid varit en dröm att få göra en operation och helt plötsligt kunna SE! =D
Dessutom känns det som att jag vill göra nåt vettigt med iaf en DEL av arvet efter pappa! Och han visste ju faktiskt att jag väldigt gärna ville göra en sån här operation...så det känns bra =)

Men jag ska ju inte ropa hej än...för rätt som det är är jag inte kvalificerad för att göra en ögonoperation...man vet ju aldrig... Men håll tummarna!

Är det förresten nån som gjort ett sånt här ingrepp?? Blev det bra? Lite orolig är jag ju ändå...vill ju inte bli blind!

Nope, dax att avsluta! Ska på clubkväll på Åhlens med älskade mamsen =) Det lär väl sluta med ett fett hål i plånkan kan jag gissa, hehe ;)

BakisSkakis

2005-09-25T01:58:00.000-08:00

Jojomänsan, man mår ju som man förtjänar brukar det heta...hrrmm... ;)

Hade inte planerat att gå på nån fest igår, men sen tyckte sambon att jag skulle hänga med honom på en korridorsfest istället för att bara sitta hemma och glo på min bästa vän (tv:n alltså...hehe). Så why not?

Glammade till mig lite och plockade fram en flaska vin, som sen visade sig smaka bajs...vilket resulterade i att jag fick tigga mig en ny flaska av en av Emanuels kompisar. Det var inte allt för svårt (hey, NÅT ska man väl ha urringningen till! Moowwhahaha)

Hade faktiskt en superkulig kväll, som självklart slutade med skrovmål från Baloo vid fyratiden =D Äre partaj så äre! Haha

Har varit ganska skraj inför att dricka alkohol efter allt som hänt... Rädd för hur jag skulle reagera, eftersom man lätt blir lite känslosam med lite vin i knoppen... Inte alltid så kul att börja storböla mitt i hela härligheten...
Men det gick bra =) Ställde inte till med en enda scen!
Det var faktiskt väldigt skönt att bara få ha roligt en kväll och släppa allt det hemska som hänt. Skönt att bara få vara normal för en stund =)

Upptäckte förresten att jag lyckats ställa in så bara bloggermedlemar kunde kommentera mina inlägg. Det var ju dumt... Men det är fixat, så nu är aaaalla välkomna att lämna en liten rad efter sig =D

Var och bowlade med mamsen, syrran och hennes kille i fredags. Kul kul!
Men alltså... Har hört ryktas att "skamgränsen" går vid 100 poäng... Hrrrmmm...tror jag får införa min egen skamgräns alltså och den får nog ligga på sisådär...50 poäng!
Vill ni se en KASS bowlerska, då är det bara att kika hit! Jag är så dååålig på bowling att det inte är sant! Haha, men jag kan ju iaf vara nöjd med att jag inte kastade klotet BAKÅT den här gången! (Jodå, det har jag faktiskt lyckats med förut...inte alls så svårt som man skulle kunna tro....det är bara att svinga till ordentligt!)

Dessutom är jag så jäkla svag att jag alltid får använda dom där neonfärgade kloten, ni vet...barnkloten... Uppgraderade mig dock från det rosa, som jag brukar använda, till det lila. Lite armstyrka har jag nog fått av att putta på ungarnas gungor på jobbet! ;) Tsssss

Alltså...jag har så jäla ont i pannan... =/
Varför ska Emanuel alltid ha mig att "stångas" med alla killar varje gång vi är på fest? Bara för att jag är utrustad med ett horn i pannan, som kan få vilken karl som helst att ge upp... Dumt dumt...

Funeral Blues

2005-09-18T20:56:00.000-08:00

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever; I was wrong.
The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood,
For nothing now can ever come to any good

Precis så känns det...

Varje dag förundras jag över hur världen bara kan fortsätta fungera, precis som om ingenting hänt...precis som att pappa fortfarande fanns här hos oss...

Varje dag förundras jag över hur jag själv kan gå till jobbet, le och skratta...precis som om ingenting hänt...

Varje dag förundras jag över hur mycket jag över den kärlek jag känner till dem som står mig nära... Frågan är dock om jag hade reklekterat över detta på samma sätt om just ingenting hänt...?

Tänk att det har gått över en månad nu.
En månad utan dig...hur har jag klarat det egentligen?
Hur ska jag klara alla kommande månader utan dig?
Varför pappa? Varför? Det var så onödigt...

Jag är så enormt tacksam för dem som fortfarande finns kvar hos mig och som hjälper mig igenom detta. För som farmor sa: Man måste leva för dem som lever. Och det är sant.

Begravningen var både jobbig och värmande.
För medan tårar av smärta rullade ner för mina kinder utanför kapellet, precis innan begravningen, så berördes mitt hjärta av alla de människor som kommit för att säga farväl till min älskade pappa, men också för att ge oss deras stöd.

Även om det var en jobbig dag, kommer det alltid att vara en dag jag minns med värme...

Vår Kärlek Kan Aldrig Dö

Ska försöka lägga upp lite bilder oxå, men det får bli en annan dag.
Har varken speciellt mycket tid eller lust att sitta framför datorn nu för tiden... Men det kommer säkert tillbaka.

Vill bara avsluta med att tacka min kära vän (du vet vem du är ;) ) för den enormt roliga nyheten hon delade med sig av igår. Jag är SÅ lycklig för din skull gumman! Håller alla tummar och tår för att det ska gå bra! KRAM!